Det finns många sätt att leva en kristen kallelse och ett av dem är att leva i en religiös ordensgemenskap. Dominikanerna är en av många ordensgemenskaper och hos oss lever man lever tillsammans under samma tak i kommuniteter som i storlek kan variera från tre bröder och uppåt. Broderskapet är centralt, det är här tron växer, det är från den som allt vi gör utgår. För många är det en okänd väg att man kan vara kallad att leva i gemenskap. I kommuniteten vill vi lära känna Gud, lyssna till honom, bli mer och mer tillgängliga för den Helige Ande och andra människors behov. Gemenskapen är inte en utopi, men platsen där vi kan börja utge oss själva.

En gemenskap förverkligas i vardagen med dess glädjeämnen och bekymmer. Alla bröder behövs för att gemenskapen skall fungera väl, olika praktiska uppgifter i klostret, som inköp, underhåll och ekonomi men också att vara lyhörd för de andra. Dessutom har Orden utanför klostret, i Norden och världen, behov av att bröder engagera sig i olika uppgifter. Dialog och utbyte är grundläggande i kommunitetens liv. Alla bröder är olika och har olika bakgrund och åsikter. För att förstå varandra måste vi ha ett utbyte av tankar och erfarenheter. I var och en finns Guds Ande, och tillsammans skall vi söka oss framåt och försöka förstå vilka uppgifter vi som kommunitet skall engagera oss i. Intresset och nyfikenheten på världen och andra människor är karakteristiskt för dominikaner. Att leva tillsammans är vår första och kanske också viktigaste predikan. 

Petrus av Verona påminner om tystnadens plats i livet tillsammans i våra kloster